Härligt vardags-förbannad/ things that pisses me off
| Publicerat i Okategoriserat | 22 februari 2010
0
Något som gör mig lite sådär härligt vardags-förbannad är tvättmaskiner. Hur kommer det sig att jag alltid tappar bort något när jag tvättar? Hur kommer det sig att mina kläder alltid har ett extra litet, irriterande hål i sig när jag plockar ur dem ur maskinen? Hur kommer det sig att tvätta är så jäkla tråkigt?
Något annat som gör mig förbannad är engelska kranar. Varför inte bara ha en sådan där…blandare eller vad det kallas så man slipper välja mellan kallt och varmt vatten? Förstår de inte att tvätta händerna i ljummet vatten är mycket trevligare än i iskallt eller kokhett? Jag trodde att England var ett välutvecklat land, jag hade väl fel.
Det finns mycket som gör mig lite småförbannad, men jag ska inte räkna upp allt. Jo, förresten, ärtor! Varför finns ärtor? Vem tycker om ärtor? De är gröna, mosiga små runda prickar med en konstig konsistens. De borde utrotas.
Det var det, nu fick jag ut lite av mina aggressioner. Det känns bra. Tack så mycket, puss hej!
—————————————————————————————–
Sometimes I get really mad cos of silly little things. Like today, the washing machine. It doesn’t do me any good at all! Oh well, it makes my clothes smell good again, but that’s it! I always, and I mean always lose something when I’m doing the laundry. Every time! And, why is it that the machine makes tiny little holes in my clothes that weren’t there before? And why oh why is it so damn boring to do laundry?! I’m just asking!
Another thing that makes me a bit pissed off is english taps. When I wash my hands I would very much like water that’s not freezin’ cold or boiling hot. How hard can it be, huh? I thought England was a well-developed country, obviously I was wrong.
There’s a lot of things that make me wonder why they exist. Like peas. Who likes peas? I know I don’t. This weird, green, round vegetable with an absolutely disgusting texture. I don’t get it. I don’t get it at all.
Now I feel alright, felt good to get it out there in the open! Aggressions, be gone!
Kisses and hugs!
”Vissa straffar Gud genast och andra med en gång” som min kära mor så fint uttrycker det.
| Publicerat i Okategoriserat | 21 februari 2010
0
Jag förtjänar det, jag vet. Jag har pratat om hur fint väder det har varit här, skrattat åt snön hemma i Sverige och prisat solen! Nu är jag sjuk. I totally, totally deserve it. Men bara för att jag förtjänar det så betyder det ju inte att jag njuter av det! Eller kanske lite, det är ganska härligt att bara ligga i sängen med en varm filt och en god bok, tyvärr så börjar jag ju jobba i morgon igen så då är den friden över.
Så uttrycket ovan passar in alldeles perfekt. Vi är ingen gudfruktig familj, men min mamma drog alltid till med denna härliga lilla mening när jag gjort något dumt och sen skadade mig själv. För det gjorde jag varje gång. Inte pga att Gud lade något framför mina fötter utan för att jag är otroligt, otroligt klumpig. Så ett klassiskt scenario kan vara att jag säger något dumt till min bror, ramlar omkull och slår i huvudet ”Vissa straffar Gud genast” slår då min mamma till med, tack mamma..tack så mycket.
Jag har inte pratat så mycket om min familj alls här, kanske för att det inte finns så mycket intressant att säga. Eller, det finns mycket intressant att säga, min familj är störtskön, men jag lovade mig själv att det här inte skulle bli en sådan blogg. En blogg där jag skriver ”Idag åt jag fisk, det var gott. Jag är Josephine. Undrar när ‘Vänner’ börjar?”. För hur intressant är det på en skala egentligen? Visst, om man kanske läser en kändisblogg så hade det vart ganska roligt. Så när jag är en megakänd, skådespelar-arkeolog-författar-kulturvetar-språkgeni, så kan jag skriva ”Idag åt jag fisk”, ha, men tänka sig, det gjorde jag faktiskt idag….
Aja, klart slut!
Another post about snow, sorry….
| Publicerat i Okategoriserat | 21 februari 2010
0
this picture isn’t from home, but from my trip to Abisko a few years back. But still, snow and sweden!
I know, I know I’m writing about snow…again. But I feel that I kind of have to, cos of the weather back home. And, if you’ve read the post ”you know you’re from sweden when…” you should know that swedes are obsessed with weather, and I’m swedish, therefore weather obsessed!
Anyway, the weather back home is awful right now, I’ve heard….I don’t really know cos I’m not even there. But my mum send me some pictures and I’ve never seen so much snow in my life! And in one way I really wish I was home to experience it, and it would have been a great opportunity to complain about the snow! Complaining is always fun…sometimes, especially about the weather.
Well, when I’m already on the topic weather I can tell you all that the weather here at the moment is absolutely amazing. I never thought I’d say that I liked the english weather, but I really do.
Short post today, don’t really have anything to write about, but I just felt like saying something about the bad weather at home.
Have a nice weekend!
Att växa upp / to grow up
| Publicerat i Okategoriserat | 18 februari 2010
0
Det är dagar som denna som får mig att aldrig vilja åka härifrån. Eller ja, dagar som igår…idag regnar det. Strålande sol, varmt och en helt underbar stämning ute på stan! Allt känns perfekt, att strosa längs strandpromenaden och ta en tur ut på piren känns som det enda som spelar någon roll och jag skulle kunna göra det här varje dag i resten av mitt liv…
Jag har varit här i exakt sex månader nu. Sex helt fantastiska, spännande och framförallt roliga månader. Det har gått snabbt, väldigt snabbt, snart så måste jag åka hem igen. Det är då paniktankarna slår till, ”Vad ska jag göra när jag kommer hem? Tänk om jag inte kommer in på universitetet? Tänk om jag ångrar mig när jag väl är hemma? AAAAH!!”….ja ni fattar grejen. Det är nu det är dags att växa upp helt enkelt, det är nu jag måste bli vuxen. Det är nu jag borde börja ta hand om mig själv, försörja mig själv och inte spendera allt jag äger och har på onödiga saker så som…nej, jag kan inte säga det…onödiga saker som….som…skor. Så! Jag sa det!
Att ha passerat 20-sträcket borde väl innebära allt detta, eller? Jag vet inte…åldern ”vuxen” skiftar väl hela tiden antar jag. När jag var 6 år gammal så såg jag 12-åringarna i 6:an som vuxna och en 20-åring var inte att tala om. Och jag minns när jag var simlärare för Lek & Plask och en av mina små elever frågade mig hur gammal jag var ”Jag ska snart fylla 15″ sa jag, då hon svarade med ett ”Oj, då är ju du snart i himlen!” Tack för den….
Anyways, att växa upp och ta ansvar är inte det lättaste alla gånger, men på ett sätt så känns det himla bra. Visst, jag lever fortfarande i en familj, inte min, men ändå, jag får fortfarande pengar av mina föräldrar och jag får mat serverad på bordet, ibland i alla fall….Men, vad fan, man ska väl njuta så länge det går, eller hur? :) Och under tiden jag skrev det här inlägget så bestämde jag mig för att inte alls åka hem utan resa vidare! Ha, tänka sig hur det kan bli. USA blir det nu, jag ska fan inte sätta mig i skolbänken än. Nästa äventyr, här kommer jag!
Kanske inte riktigt ett sådant äventyr som vikingarna ovan dock…men ändå!
—————————————-English——————————————————
It’s days like these that makes me feel so happy and lucky that I ended up in Brighton. It’s days like these that makes me think ”I never want to leave this place, ever”. Oh, well, days like yesterday, it’s raining today. But the feeling’s still there! The feeling of happiness.
I’ve been here for exactly six months now. Six totally amazing, wonderful, exciting, but most of all fun months. The time’s passed by so quickly, way too quickly I say, soon it’s time for me to head back home again. This is where the panic thoughts kick in…”What am I gonna do when I get back? What if I don’t get accepted to uni? What if, what if, what if aaaaaah!!!” well, you get the point. Now is the time to grow up. Time to start taking care of myself. Time to be responsible, about everything. About food, money, cloths…and once again, money. It’s time to realise that I can’t spend every little dime on silly things like…like..oh God I can’t even say it…silly things like…shoes! Ha! I said it, shoes! Silly things like shoes, I have to grow up! This is me. Growing up. A responsible, young woman.
I just turned 20…so that means I’m a grown up now, right? Sure, sure, I moved away from home when I was 15, but my parents still payed for everything, they still do. Not everything, but still quite a lot. But just because they pay for things, does that make me a child? At what age are you an adult?
Anyways, to grow up and take responsibility for yourself and maybe for someone else, is hard, but it feels good. It feels good to grow up, to become the person you were dreaming about when you were a kid. The person that actually can do all that stuff that you wanted to do, like have cookies before dinner or stay up all night….among other things. Life’s an adventure, growing up as well. I just think I’m scared, I think we’re all scared, cos we don’t know what’s gonna happen. But right now, the future looks good. Right now, I’m very happy with what I have, and I don’t care if people see me as an adult or not. I know what I am, and I’m Josephine, and I’m gonna have fun, fun, fun before it’s too late :).
Maybe not as fun as the vikings above tho…but still, fun!
Torture?
| Publicerat i Okategoriserat | 17 februari 2010
0
Smärta. Det gör ont, varenda liten del av din kropp flämtar efter luft och att få lägga sig i en säng och bara försvinna. Svett i ögonen, öronen, ner för nacken, i håret, överallt! Och då slår tanken dig ”Varför gör jag det här mot mig själv? Varför låter jag en kvinna med alldeles för mycket hår på huvudet tvinga mig göra en miljon armhävningar? Och varför, varför betalade jag för det här?” Bara jag…? Oh…
Som några av er kanske lyckats lista ut så har jag joinat ett gym. Ja, jag Josephine har börjar gymma. Jag förstår om ni är förvånande, det är jag med, för som vi alla vet så är jag en lat jäkel. Men jag kände att det var dags att bryta sig loss från det vardagliga mysandet med min macbook och bege mig ut i ”vildmarken” och röra på mig. Det känns bra, tänka sig, att träna får en att känna sig bra. Vem hade anat?
Men jag måste ändå fråga, varför gör vi det här mot oss själva? Om vi hade levt under medeltiden så hade gymmet kallats ”tortyrkammare”, och vi hade definitivt inte betalat för det! Varför betalar vi för något som gör så att hela kroppen känns som om den är på en sträckbänk? För den perfekta kroppen? Muskler stora som sommarstugor? Respekt? För att må bra? Eller, kanske till och med för att du tycker det är….kul? Kul? Ha, vem hade anat…träning…roligt. ( jag tycker faktiskt det är ganska skoj).
Träning är bra, jag vet, jag vet, annars blir man tjock och dör i förtid. Ja, ja, tjat, tjat. Ne….det var allt, hade inte så stor ork att skriva idag :). PUSS HEJ!
———————————————English—————————————————–
It hurts, every part of your body aches. The sweat is in your eyes, in your hair, down your neck….everywhere. And you think to yourself ”Why am I doing this to myself? And why…oh why did I pay 5 pounds to get yelled at by a woman with way too much hair on her head”? Just me? Oh….
As you might have figured out I’ve joined a gym. Yes…me, Josephine, I’ve joined a gym! I can understand that you’re all very surprised cos as we all know, I’m a lazy bastard. But I felt that it was time to do something else than just cuddle with my macbook day in and day out. So I joined a gym…a gym! It feels good tho, now I know what all the fuss is about, working out actually makes you feel good. Who’d known?
So why do we do this to ourselfs? In the medieval times it would have been called torture. And people would definitely not have payed for it. And still, here we are, paying for something that makes us ache and whine and swear… but for what exactly? For the perfect body? Muscles as big as schwarzenegger’s? Respect? Or maybe just to feel good? Or…or… maybe you actually enjoy it?! Ha…who’d know, who’d known….( I actually do enjoy it…a little bit).
Anyway, that’s it for today time for me to go to bed. Night, night!
Svenska kommer i morgon, för trött för att skriva det nu :).
youtube makes you happy!
| Publicerat i Okategoriserat | 11 februari 2010
2
Today’s been pretty boring, so I’ve spend almost all day watching youtube clips. Yes…I know, I am a pathetic and sad human being, just rub it in my face! But anyway, I found this guy that makes videos ( of course, youtube, videos, duuh), he’s really good. Tobuscus! Just read the name out loud ”Tobuscus”, hear him roar…er…anyway, I think it sounds cool, it sounds like tabasco, and you can eat tabasco…and I like to eat. Hence the liking of that name, god…I need a life
I’m not sure why I’m writing a blog post today, cos I don’t have anything to write about, more than that I had a boring day and been watching youtube clips. That’s not a funny thing to read about. It’s boring…boring I tell you! So I’m sorry, I’m so, so sorry for taking your time…I didn’t mean to, and It’s never gonna happen again. But take a look at this guy anyway, he’s funny (and cute)! And I like funny, funny people are funny. And he’s made this song about mac, and I like mac. Mac is cool, I like Apple, who doesn’t? I know my mum doesn’t…but I will make her, one day. Ok, no more talking, I’ll be quiet now! BYE!
”you know you’re from sweden when…”
| Publicerat i Okategoriserat | 9 februari 2010
1
Måste börja dagens blogginlägg med ett – haha. Jag blev precis medlem i en grupp på facebook, woooop wooop, intresseklubben antecknar. Nej(försvarar mig själv) men den här gruppen har med svenskar att göra, så alltså en rolig grupp…för vi svenskar är roliga -”you know you’re from sweden when…” heter gruppen i alla fall och jag måste säga att listan på saker som ”gör” en svensk är läskigt sann. Som t.ex ”You always go ”That’s not REAL snow” whenever it snows in countries that usually don’t get snow” , ”You find it perfectly normal to ride a bike in a blizzard.” ,”You are amazed to find that other countries are not familiar with winter tires and ‘halkbanor’.”och ”You find it normal to have the headlights of the car on at the brightest and sunniest of days.” Den sistnämnda är lite rolig faktiskt, för det var ganska nyligen då jag fick reda på att inte alla länder har den regeln, att halvljuset måste vara på hela tiden…jag blev utskrattad, meeeeen det är jag van vid! Något annat att skatta åt är vädret, svenskar och väder,det var en annan punkt i listan, eller rättare sagt punkt nummer 1 ”swedes are obsessed with weather”. Vad kan detta bero på då kan man fråga sig? Kanske ett så enkelt svar som att det svenska vädret förstör större delen utav året med sin snö, väta och vind. Visst, visst, när solen kommer fram så är det underbart! För se så där två dagar. Sen börjar vi klaga igen, ”Det är för varmt. Varför har inte badhuset öppet? Varför har mina handtag på cykeln smält? Vem hade sönder vattenspridaren?! Buhu, det finns inga piggelin kvar i affären”. Vi blir helt enkelt aldrig nöjda, men det är så det ska vara. Det är Sverige, Sverige har regn och snö 90% utav året, och så har det alltid varit, är nu och kommer så att förbli. Och jag älskar det, det är hemma!
Det är sjukt hur patriotisk man kan bli av att inte bo i sitt hemland längre, men alla dessa saker som jag avskydde innan jag åkte…saknar jag nu, lite i alla fall. Som t.ex snö, inte själva snön men hur vi handskas med den, vi stänger inte allt som stängas kan för 5 cm snö. Engelsmän har ingen aning hur man handskas med lite snö, wimps. De knackar upp en ”out of order”-skylt på flygplatsen och stänger landet. En annan sak de inte kan göra är att bygga hus. Svinkallt. Hela. Tiden. Hur svårt kan det vara? Kan kanske också bero på att det bor en man i huset, och samma sak gäller då hemma i Sverige. Män och termostaten…Det måste vara något med deras hud, ett extra lager gjort utav fleece kanske? Vad vet jag, men något måste det vara då de kan leva i temperaturer lämpade för pingviner.
Oj, blev mycket idag. Tyckte bara den här gruppen var himla rolig, för det stämmer in alldeles för väl. Ta er en titt :). Bye!
————————————————-English———————————————————–
I just have to start with a – Haha. I just joined this group on facebook, yeah I know wooop wooop who cares? But it’s not just any group it’s a group about swedes. Not the swede you eat, unless you’re a canibal, I mean a swede, like me, swedish. Anyway..the groups’s called ”you know you’re from sweden when…”and they have this list with things that we swedes do and think. It’s scary, cos almost all of it is true…oh so true. Like this, ”You always go ”That’s not REAL snow” whenever it snows in countries that usually don’t get snow” ,”You find it perfectly normal to ride a bike in a blizzard.” ,”You seriously want to HURT Non-Swedes who ask ‘how’s life in SWITZERLAND?’.”,”you have different sets of clothes for different halves of the year and rotate them in your wardrobe and storage rooms .”and ”You find it normal to have the headlights of the car on at the brightest and sunniest of days”. The last one’s quite funny, cos it’s just recently I realized that you don’t have to have the headlights on during the day. I got laughed at…but I’m used to that!
Something else that’s rather funny is swedes and weather. We’re obsessed with weather – and this was of course also an important part of the list. Why are we obsessed with the weather you might ask? Maybe cos the swedish weather ruins most of the year with its snow, rain and wind. Yeah, yeah, when it’s nice, and the sun is shining it’s absolutely wonderful. For a day or two. After a while we start to whine about that as well ”it’s too hot. Who broke the sprinklers?! Why does my feet feel so warm? We’re out of icecream, we’re all gonna die!”. We’re simply never satisfied, but that’s how it should be, cos that’s how swedes are and that’s how Sweden is, it rains or snows 90% of the year, and I love it! Because it’s home. ( I really don’t, I cry myself to sleep every night, mumbling ”why does it have to rain all the time”)
It’s weird how patriotic I’ve become since I moved to England. Accordning to me, Sweden’s great and no country will never, ever take us down! (unless they have a really big army). But that’s not what I wanted to say, what I wanted to say was that; things I really didn’t like when I lived at home…I kind of miss now. Like the snow, I don’t miss the ”snow” I just miss how we handle the snow. Cos pffff, face it, you englishmen have nooo idea how to handle snow. You just put up an ”out of order” sign at the airport and close the country.
Another thing you can’t do, now when we’re already on the subject, houses. How hard can it be to build a house that stays warm? I don’t get it, it’s cold all the time! Well, that might be the man in the family as well, and not just the house. Cos like all women out there know, men and the thermostat…woo, don’t get too close to it, they have a special bond. There must be something with men’s skin, maybe an extra layer made out of fleece perhaps? There has to be something, cos how come they can live in temperatures suitable for penguins and not us huh? Strange…
Bye bye!
Sundays- the devil’s work.
| Publicerat i Okategoriserat | 7 februari 2010
0
————————————————————————————————————
Söndagar, den näst mest hatade dagen i veckan efter måndag. Dagen då man önskar man gjort något mer utav helgen. Dagen då man inser att morgondagen är måndag. Dagen då du lovar dig att ”nästa vecka gör jag si eller så”. Dagen som förstör resten av veckan. Söndag. Vem gillar söndagar?
Nu ska jag inte vara allt för negativ, söndagar kan vara bra. Ibland. Jag är väl helt enkelt bara lite sur över att jag inte gjort något i helgen och att nästa veckas söndag är…uuh…alla hjärtans dag. Löjliga söndagar… Neee, min söndag har faktiskt varit helt okej, jag ska inte klaga. Jag gick upp sent, eller rättare sagt gick inte upp alls. Jag stannade i stort sett i sängen hela dagen med min laptop tittandes på ”Bones” och dreglade över David Boreanaz( helt OK). Så jag räknar det här som en bra söndag, eller åtminstone en helt ok söndag på skalan ”dålig – high five”. En söndag som får ”high five” i betyg måste ha något alldeles speciellt…som frukost på sängen och strålande solsken.
Egentligen så borde man inte tycka illa om söndagar, det är orättvist mot söndagen. Det är ju inte söndagens fel att måndag kommer direkt efter, eller hur? Nu var jag precis på väg att börja filosofera här, men jag är ganska säker på att ingen kommer orka läsa det i alla fall. Så jag håller det för mig själv. Det är söndag idag i alla fall och i morgon måndag, så jag hoppas att alla haft en bra helg och att den nya veckan bär med sig något nytt och spännande. För det är så man borde se söndagen, som en möjlighet att göra nästa vecka bättre än den föregående.
Hej svej!
————————————————————————————————————
Sundays, the second most hated day of the week. The day you wished you would have done something more out of your weekend. The day when you realize that tomorrow’s Monday. The day when you promise yourself that ”next week I won’t do this or that”. The day that ruins the rest of the week. Sundays. Who the hell likes sundays?
Nah, I shouldn’t be this negative, Sundays can be alright. Sometimes. I’m just a bit grumpy I guess, cos my weekend’s been really boring. And maybe cos sunday next week is valentines day, miiiiight have something to do with that..maybe…it’s a silly day…silly thing…stupid sunday. Nah I shouldn’t compain, today’s not been that bad really, I got up late, or as a matter I didn’t get up at all. I’ve been in bed all day with my laptop watching ”Bones” and having daydreams about David Boreanaz, and that’s quite alright according to me. So I kind of count this as an OK sunday, on a scale ”crap – high five”. If a sunday wants an ”High five” I need breakfast in bed and sunshine…and maybe a new pair of shoes…oh…shoes!
Well…anyway, it’s sunday today and I hope that everyone’s had a nice weekend and that next week will bring something new, fun and exciting. And that is how we should see sundays, as the last day in a bad week, or good, and the beginning and the opportunity of an even better one.
Adios!
Oh, puberty how I love thee…
| Publicerat i Okategoriserat | 31 januari 2010
0
”Orättvist! Du fattar inget! Låt mig bara göra som jag vill!” Att ha en ”nästan” tonåring i huset är jobbigt. Väldigt, väldigt jobbigt. Man vet aldrig riktigt vart man har honom, är han en stor pojke idag som vill gå sin egen väg eller är han en liten pojke som vill leka med lego? En härlig balansgång mellan barndomsåren och tonåren…och det är absolut förjävligt för oss som är närvarande. Speciellt för just den personen i hans omgivning som faktiskt inte hör dit, utan som bara är där och som enligt honom man lika väl kan smälla igen en dörr på. Den personen är jag. Om ni nu inte fattade det.
Puberteten…aah, smaka på ordet puuu-beeer-teeet-eeen. En underbar tid då man hatar sig själv och alla runt omkring sig…aah…fantastiskt. Jag själv gick in i min ”killperiod” som jag så fint kallar den, alltså jag klädde mig endast i killkläder och tyckte om att folk kallade mig Joseph. Ja…det var…tider det. Tider som man aldrig, någonsin i helvete vill tillbaka till…någonsin!
Gjorde du något konstigt under den här tiden i ditt liv? Utvecklade du kanske någon förkärlek för småkryp bara för att känna att du hade makt över någon? ( Bara så ni vet så gjorde jag aldrig detta, jag kom på det nu. Jag gillar inte småkryp). Eller kanske som jag, bestämde dig för att gå iklädd killkläder, eller tjejkläder för den delen! Jag dömer ingen! Har du någon rolig anekdot att dela med dig av så varsågod! Alla gjorde säkert något pinsamt under den här tiden, jag vet att jag gjorde det i alla fall.
Aja, nog för idag jag är trött….god natt! :)
————————————————-
”So unfair! Leave me alone! You don’t understand anything!” to have an ”almost” teenager in the house is hard, very, very hard. You never really know where you got him, is he a big boy today that can take care of himself or a little boy that still likes to play with his lego. A wonderful balance between childhood and the early teenage years! And it’s absolutely horrible and exhausting for us who are here to witness it. Especially for the one person who doesn’t really belong here, or in the family, a person that doesn’t really matter at all, a person who’s head is perfect for door slamming. That person is me. If you didn’t get that.
Ah! Puberty! A wonderful time in every young girl and boys life when you hate yourself and everyone in your surroundings… fantastic isn’t it? Me myself had my ”boy phase”at this time, I only dressed in boys clothes and liked it when people called me Joseph. Oh, those ”wonderful” days…that you never ever, no way José, in hell wants to go back to. Ever!
So, how was your puberty? Was it as horrible as mine? ( I’m pretty sure it was) Did you also dress up as a boy, or as a girl for that matter? I don’t judge! Any fun anecdotes you’d like to share with the rest of us? Don’t be shy :).
Anyway, time for me to go to bed, I’m tired. Night! :)